Sjöstadsfröken blir förortsmamma

...på Sambons jobb. Enligt ryktet så är jag väldigt väldigt snäll. Sambons chef frågade igår Sambon vad han köpt i julklapp till mig. Då svarade Sambon att han inte köpt något och lade sen till att jag inget skulle få (på skoj). Då blev chefen upprörd och sa att hon som är så snäll måste ju få något riktigt fint. Det roliga är att jag aldrig träffat chefen. De enda jag träffat från Sambons jobb är Kalle och Kajsa (ja, de heter faktiskt så på riktigt och inte bara i bloggen) och det var vid två rätt ytliga tillfällen på krogen så de borde inte ha hunnit få det intrycket på den korta tiden. Fast chefen bor i Göranpersonland (där Sambon kommer ifrån) och är gift med en av Sambons gamla klasskompisars syster (nu blev det komplicerat). Just den kompisen har jag bara träffat någon gång så det är nog inte han som börjat sprida ryktet men det kan ju vara någon annan i det gänget som jag träffat oftare. Jag vet dock inte om min teori stämmer. Men det är ju ett väldigt roligt rykte.

Idag var jag faktiskt väldigt snäll och körde Sambon till jobbet eftersom han ska bort i kväll och därför inte kunde ta bilen, han hade försovit sig lite eftersom de hade julfest igår och han kom hem 01.30(!), så för att han inte skulle bli alltför sen skjutsade jag honom, snällt va?




Bilden är lånad från: http://www.jarfalla.se/upload/Biblioteket/Bilder/Boktips/konstenattvara.gif

Läs boken av Stefan Einhorn om du också vill bli snäll!