En huvudsak
Efter att ha varit en stark motståndare till tönt accessoaren cykelhjälmen i ca 13(?) år, från att man "slapp" hjälm när man började högstadiet tills för ett par år sedan, tog jag som sagt mitt förnuft till fånga för några år sedan efter ett par vurpor. I Uppsala där jag pluggade cyklade man nämligen i ur, skur och snö. Jag meddelade då min mamma att jag funderade på att skaffa hjälm och hon tyckte inte att det var någon idé att fundera längre utan gjorde slag i saken och köpte glatt en hjälm till sin dotter. Men att sen börja använda detta töntifierade objekt tog emot även om jag faktiskt använde den. Jag övertalade mig själv att det var bättre att se töntig ut under cykelturen än att se töntig ut i en rullstol när man sitter och dräglar efter att ha ramlat omkull så illa att hjärnan ramlat ur huvudet på en. Men när hjälmen inte satt på huvudet hade jag (och har fortfarande) den i en påse, att bära den fullt synligt tar fortfarande emot. Eftersom jag ofta cyklar in mot stan sätter jag alltid på mig hjälmen, det finns så många tossidårar där inne som säkert skulle vilja köra på en. Men när jag cyklade från gymmet idag la jag hjälmen i cykelkorgen. Där gjorde den mycket nytta? Nej inte ett dugg, hur tänkte jag då egentligen? Det är en sak att inte ta med hjälmen över huvudtaget, då är jag pantad, men att ha med den men lägga den i cykelkorgen det är ju höjden av pantning. Bättring på den fronten om jag får be!
Hjälm är inte töntigt, hjälm är klokt, smart och bra, så det så!
Bilden lånad från: http://lillaedet.iweb.se/archive/kansli/cykelhj%C3%A4lm.jpg
Bra tänkt! Hur kan man betraktas som tönt bara för att man är rädd om det man har innan för pannbenet...? Det är något jag ofta grubblat över!
Filmskaparen: Du är vettig du! Men när du använder ditt riktiga namn blir det mest "Men P*****", hihihi.
