Sjöstadsfröken blir förortsmamma

Det finns människor som har en viss förmåga att vara rätt så "moody". Varför måste dessa låta sitt kassa humör gå ut över andra? Ska alla andra också tvingas bli griniga bara för att de är griniga? Självklart kan man vara sur och irriterad och då kan det vara svårt att inte låta det gå ut över andra, jag vet att jag varit grinig och att det gått ut över elever och andra men i varje fall eleverna är faktiskt duktiga på att säga till så att man kan bättra sig och man kan tala om att man till exempel vill gå på toa utan att de kommer och ropar efter en och sen är problemet löst, men de människor som har flera griniga månader på raken blir rätt jobbiga. De kan inte ta skämt utan blir arga och ger elaka kommentarer tillbaka. Detta är inte ok! Självklart kan man inte gå omkring och vara tipp topp jämt men om man har långa perioder då man är tjurig borde man skaffa hjälp, särskilt om folk talat om för en att man är tjurig. Om det är något/någon man har problem med är det ju bättre att man tar upp det så att problemen kan lösas, precis som eleverna, istället för att gå omkring och tjura. Själv blir jag irriterad på att jag låter grinighet hos andra påverka mig och mitt humör, grrrrr.

Nu tror jag att jag ska ta och knyta mig så kanske en del av irritationen försvinner, om inte sömn hjälper får jag ta i riktigt ordentligt i morgon på Nautilus, det brukar hjälpa. God natt och sov så gott alla ni glada människor men även ni som är griniga!

Ps. Om man försöker se de ljusa sidorna av livet och inte tar sig själv och sin omgivning på så stort allvar blir livet nog lite gladare och trevligare, skulle jag tro.