Sjöstadsfröken blir förortsmamma

                             


Idag var jag upp på mammas kontor innan vi gick och åt lunch på Strix. När jag kommer till receptionen och säger vem jag ska till säger receptionisten "Det förstod jag så fort jag såg dig." När jag sen skulle hälsa på mammas kollegor var det ungefär samma reaktion "Det syns att det är din dotter" "Oj vad ni är lika". Detta har jag i och för sig fått höra de senaste 15-19 åren och mamma blir lika glad varje gång. För en 10-15 år sedan hittade jag ett svartvitt foto i en låda där hemma och blev fundersam över när det kortet hade tagits på mig och frågar mamma. Hon svarar då att det inte alls är jag på kortet utan hon, läskigt, en liten skillnad kan man dock se på våra framtänder eftersom mamma har en liten glugg och det har inte jag. När hon berättar om oss "barn" på jobbet brukar hon berätta om när vi var små vilket måste få kollegorna att tro att hennes barn är små och inte 29 och 34 och den ena dessutom har en son, någonstans innerst inne tror nämligen mamma att hon är ungefär 27 år. Är det jag som ser ut som om jag är 30 år äldre än vad jag är eller är det mamma som verkligen ser ung ut? Det måste vara det senare hoppas jag! Och man blir ju aldrig äldre än man gör sig!

Tack för lunchen mamma!

Kram till alla "unga" mammor där ute och er andra också!


Bilden lånad från: http://www.metrobloggen.se/UserFiles/18.25227/Image/lskade_mamma.jpg