Sommarens läsning

I sommar ( från början av Juni till nu) har det gått åt en hel del böcker av lite olika sort och kvalité (okej jag erkänner: ingen av böckerna denna sommar var någon direkt tungviktare om man inte räknar En värld utan slut som var över 1000 sidor men ingen av böckerna var särskillt tung rent intelektuellt):

Jonathan Tropper: Konsten att tala med en änkling, underhållande och lättläst, läses på en dag vid behov.
Katarina Wennstam: Dödergök, bra.
Katarina Wennstam: Alfahanen, bra.
Karin Wahlberg: Tröstaren, bra.
Sofi Fahrman: Elsas mode, tunn men underhållande.
Morgonpasset, kommer inte ihåg av vem men den var okej.
Vicki Iovine: Handbok för gravida eller allt man inte kan fråga doktorn om, underhållande men ska tas med en nypa salt tex när författaren skriver att det viktigaste plagget i en gravidgarderob är tajts med gummisnodd under foten (kollade då när boken var skriven: 1995, modet ändras!)
Gudrun Abascal: Att föda, mycket bra men det krävs nog att man snart ska föda för att uppskatta den.
Tatiana de Rosnay: Sarahs nyckel, sista halvan sträcklästes.
Marian Keyes: Oväntat besök på Starstreet, helt ok men inte en av hennes bättre.
Emma Hamberg: Baddaren, okej.
Isabel Wolff: Vickis Vintagebutik, okej.
Ninni Schulman: Flickan med snö i håret, helt okej deckare.
Louise Boije af Gennäs: Högre än alla himlar, bra bok om sex vänner och hur de påverkas av olika världshändelser från nyårsafton 1999/2000.
Chimamanda Ngozi Adichie: Lila Hibiskus, bra men hemsk bok om en familj i Nigeria (?).
Thomas Bodström: Lobbyisten, bra och lättläst
Ken Follet: En värld utan slut, bra om England på 1000-talet.
Leif GW Persson: Den döende detektiven, har ca 90 sidor kvar och jag har en känsla av att jag inte kommer gilla slutet men annars är den bra.
18 böcker på 12 veckor är inte så illa pinkat, eller?
Så fort GW´s bok är slut ska jag ge mig i kast med några klassiker: Medea, Tristan och Isolde, Fröken Julie och Madame Bovary som ingår i litteraturlisten för kursen "Svenska för gymnasiet" som jag tänkt försöka klara av i år.
Nu ska jag lägga mig i soffan och se hur det går för Lars Martin Johansson i Den döende detektiven.
Bilden lånad från: sundsnas.bloggie.se

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0