I måndags eftermiddag, alltså fösta dagen på sommarlovet för de flesta, hände en olycka utanför förorten där jag jobbar. Två 17 (?) åriga tjejer (med hjälmar) på en moppe, en bil i för hög hastighet och en vänstersväng, behöver jag egentligen säga mer? Vet egentligen inte vilka några av de inblandade är, men några kollegor känner antingen föräldrar till flickorna eller han som körde bilen, det är en liten förort jag jobbar i. En av flickorna hade gudshjälp och skadade sig lindrigt rent fysiskt, hur hon skades psykiskt kan man inte ens föreställa sig. Den andra som som har hela livet framför sig och som kanske börjat göra upp planer för framtiden måste nu tänka om, när hon blir väckt på sjukhuset kommer hon vara två ben, en mjälte och åtta liter eget blod fattigare. Hur hennes hjärna klarat av färden är nog för tidigt att veta. Usch tänk vad fort allt går! Även om man inte själv känner de inblandade så påverkas man av att det finns andra som på ett eller annat sätt gör det. Verkligheten kommer plötsligt så nära. Man påminns om att livet är skört, man borde vårda det lite bättre, en vacker dag är det försent.
Man får tacka sin lyckliga stjärna varje dag att man själv och de man har kära mår bra!
Bilden lånad från: megaciccigirlgirl.blogg.se
