Sjöstadsfröken blir förortsmamma

I måndags för en vecka sedan gick slemproppen på morgonen. Jag ringde Sambon som var på jobbet och varnade, men sa att det kan ta dagar innan nåt händer. Någon värk i timmen kom under dagen, men de var inte särskillt intensiva. Klockan 18 smsar jag Sambon och meddelar att han kan vara kvar hur länge han vill på jobbet och med största säkerhet även kommer kunna jobba även på tisdagen. OK svarar han. Strax efter klockan 19 har värkarna satt fart och jag fäster på mig TENSen vilket inte är det lättaste att göra på egenhand då det innebär att man ska tejpa i svanken. SMSar Sambon igen och meddelar at han nog inte kan jobba på tisdagen men det är ingen brådska hem. Klockan 20 kommer värkarna med någon minuts mellanrum, så jag ringer Sambon och säger att han måste komma hem.


När Sambon kliver in innanför dörren kl 21 är det värkar ungefär varannan minut. Han trycker i sig en minipizza och ställer fram en tallrik yoghurt med flingor åt mig (jag var först inte hugrig och sen klarade jag inte av att ta fram nåt) som jag lyckas få i mig medan han gör klart det sista för att vi ska kunna åka in. Klockan 22 ringer han BB Stockholm som är den förlossning som vi valt. Där kan de inte hitta mina papper, och tror inte riktigt på Sambon när han säger att det är en minut mellan värkarna. Jag får prata med personen i telefonen och förklara hur jag känner, sen frågar hon om jag haft värk under den tid vi pratat? JA, typ hela tiden! Jasså, jaha då får i komma in så får vi mäta.


In åker vi och när vi kommer dit tror de att jag är någon annan. Eftersom jag INTE skriker tror de inte att jag har ont. De mäter hjärtljud på Bebisen och mina värkar i 20 minuter och kan då kontatera att jag har värkar, nähä! Men är väldigt lugn. Barnmorskestudenten mäter även "insidan" och måste hämta en mer erfaren som ska känna och då tänker både jag och Sambon att Jaha nu få vi åka hem. Men icke sa Nicke, 8 cm öppen var jag då. De båda kvinnorna blir förvånade eftersom jag är så lugn. Efter en stund hjälper inte TENSen så jag prövar lustgas, den var svår att reglera men hjälper till viss del. Efter en stund tar vi bort TENSen och jag får Sterila kvaddlar både på rygg och mage och det i kombination med min vän Lustgasen funkar bra. Vid halv två tiden är jag helt öppen men Bebisen ligger fortfarande ganska högt så några timmar går för att han ska komma ner.


Strax efter fem är han nere och Barnmorskan vill att jag överger Lustgasen (kvaddlarna har förlänge sedan släppt) för att "Konsentrera mig på att föda barn." Efter en halvtimme säger det plopp och vattnet går, och efter ytterliggare en stund kommer hela Bebisen klockan 06.07. Sista timmen har det känts som att jag skulle spricka från Helsingborg till Happaranda men så illa var det absolut inte.


Direkt när Bebisen kommer ut får jag honom i en handduk och under navelsträngen ser jag en liten snopp. En snopp? Men alla sa ju att vi skulle få en tjej? Den har snopp utbrister jag. Ja just det säger "sköterskorna". Vi flyttar sen upp till sängen för att de lättare ska funna fixa med navelsträng och allt för att Sambon ska kunna klippa. Moderkakan och det kommer ut och jag lappas ihop.


Efter toabesök får vi frukost! MUMS! Vid 10 blir Bebisen mätt 52 cm och vägd 3770 gram, jag får duscha och jag rullar i rullstol ner till BB-avdelningen, där vi var fram till torsdags förmiddag, dvs två nätter.


Jaha, det var berättelsen om när Ludvig kom till världen en regning natt den 6 September 2011!


ps. har inte hunnit fixa med bilder till datorn på underverket än.