Fröken Ego
För vem gör man det man gör? Är det för sig själv eller andra? Jag tror jag ska ta mig en funderare på det nu när jag är ledig.
Jag har inget emot att göra saker som jag egentligen inte behöver göra om det är något som jag tycker är kul och som jag kan få ut något av att göra. Tyvärr så tror jag dock att jag ofta gör saker för att andra ska blir nöjda eller de behöver nog inte ens bli nöjda, de behöver bara nämna att något behöver göras så erbjuder jag mig att göra det. Oftast får jag inte mycket till tack för detta utan det förutsätts att jag inte säger nej. Inte så att jag vill ha tack för saker jag gör men en liten uppskattande kommentar då och då skulle inte skada, jag kan inte riktigt förklara vad jag menar men ni får helt enkelt missuppfatta mig rätt i just det här svamlet.
Pappa brukade alltid säga att jag jämt var första frivilliga att hjälpa till när jag var liten och det sitter nog fortfarande kvar. Det kan kanske delvis bero på att jag är så sabla nyfiken men också en rädsla för att såra andra och att göra andra människor besvikna.
Men jag tror faktiskt att det finns en gräns för vad man orkar göra. När gränsen börjar bli nådd måste man ta sig en funderare på vad man egentligen vill innerst inne. Är det då något som man egentligen inte vill så måste man säga nej även om andra kommer att bli besvikna. Visst kan de bli griniga till en början eftersom de inte brukar få ett nej men det lär de komma över. Jag tror jag ska bli mer Ego och tänka mer på mig själv framöver. Jag ska lära mig säga nej och lära mig att inte säga något alls, helt enkelt inte erbjuda mig att göra saker. Tyvärr så upplevs man ju som lite präktig också när man alltid ställer upp. Men nu är ni ju varnade i alla fall att jag snart blir fröken Ego. Det blir nog mitt nyårslöfte!
