En sjukdom

Läste i tidningen, både i DN och i Metro, tidigare i veckan att Transexuallitet inte längre ska klassas som en sjukdom. Tänk att det idag är en sjukdom, inte riktigt klokt. Tidigare räknades även homosexualitet som en sjukdom. Hur kan och kunde de räknas som sjukdomar? Gick/går de att "bota"? Nej! Dog/Dör man av det? Nej! Skadar de andra? Nej! Låt alla få vara den de vill och älska vem de vill oavsett kön. Bara alla kan känna att de får vara lyckliga.


Pratade med en 20-årig nybliven mamma om homosexuallitet igår. Hon tyckte att homosexuallitet var äckligt och onormalt. Hon skulle säga upp kontakten med sin son om han blev homosexuell. Hellre det än att acceptera att han var homosexuell även om det skulle göra honom lycklig att vara ihop med en annan man. Jag blir alldeles mörkrädd. Stakars barn (både hon och sonen måste jag få säga). Nu är det ju ganska många år innan den lilla söta pojken i bilbarnstolen börjar fundera över just detta men tänk om han blir homosexuell och hans föräldrar inte ändrat åsikter till dess, det kan ju sluta riktigt olyckligt.


Jag kan acceptera att gamla tanter och farbröder har svårt för olika sexuella läggningar men ungdomar, nej de borde veta bättre. Min farmor har till och med en gammal arbetskamrat som har en "buttler". Kompisen är simultantolk och brukar jobba hos kungen. Han är en av de mest intressanta människor jag träffat. Och för farmor och farfar verkar det inte vara några konstigheter med att de båda männen i 60-årsåldern bor ihop. Mormors gubbe blev dock chockerad över detta när han träffade dem och påstod att han aldrig tidigare träffat "några sådana" men det har han nog visst gjort eftersom han är 92 år. Han tyckte sen att det var lustigt men verkade acceptera det. Kan gamla hundar lära sig sitta borde även unga kunna det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0