En sorglig dag
Den 10 februari somnade min kära farfar in efter en tids sjukdom. I fredags var det begravning i Klosterkyrkan i Ystad. Farfar hade själv bestämt att det skulle vara en liten begravning med bara de närmaste men ett par släktingar och vänner hade rest genom halva landet för att vara med och ta ett sista farväl. Helst ville han inte ha några blommor heller men han älskade ju blommor så blommor fick det bli ändå. Eftersom vi var på semester när vi fick beskedet var det svårt att ta det till sig men när vi satt där i kyrkan med den fina kistan med den vackra rosendekorationen (rosor i fem färger) insåg jag plötsligt att där i ligger älskade farfar, då brast allt.
Men farfar hade ett bra liv, från Bjurtjärn i Värmland där han föddes har han rest runt nästan hela världen, USA, Karibien och olika länder i Europa. Han har till och med jobbar i Filipinerna med att bygga kraftverk på den tiden det tog en vecka att flyga dit. Och de fula husen i miljonprojekten i Tensta är hans stoltheter. Hela 60 år hann han vara gift med farmor, fick två barn, två barnbarn och ett barnbarnsbarn på väg (inte jag utan Storebror). Så nog har han lämnat avtryck här på jorden.
Jag har alltid haft en känsla av att min morfar som dog för cirka 20 år sen finns med mig hela tiden och nu tror jag att farfar också kommer att finnas där. Det kanske låter konstigt, men det känns tryggt att känna så, att det finns någon som ser efter en, men ibland hoppas jag att de blundar!
Kram till er alla!
Bilden lånad från: http://www.gp.se/gp/articles/85500-85599/85542/020428_rosor_01_460.jpg
